Att knyta ihop säcken

Nu har vi ju som bekant landat i Sverige (sedan nästan tre veckor) och kan börja 

summera och tänka tillbaka på resan. Synd att det blev så sparsmakat med 

blogginlägg från Myanmar (Burma) och Kina, men vi har försökt ta igen detta nu 

när vi kommit hem. Vi har kommit fram till att det saknas lite bilder från 

Myanmar, vilket vi tänkte komplettera med nu. Lite tips och höjdpunkter från de 

olika resmålen summeras också, så gott det går och ur vår synvinkel.
 

Kambodja: Det bästa var nästan att komma ifrån de största turistställena 

(även om de också var sevärda, Angkor har inte 2 miljoner besökare per år av en 

slump) och åka till Ratanakiri-provinsen och Ban Lung för djungelvandring. 

Men Angkor var maffigt, Phnom Penh kaotiskt och pulserande och Sihanoukville 

avkopplande.
 

Laos: Att åka till Kong-Lo grottan var en schysst avstickare, både resan dit och 

själva grottan. Även Vientiane och Luang Prabang (det ÄR kul att mata elefanter) 

var trevliga  platser, om än mer turistiga. Vientiane är nog den stad, bland alla vi 

besökte, som vi skulle kunna tänka oss att bo i under en period, rent teoretiskt. 

Myanmar: Ett intressant land att besöka av många orsaker. Rekommendationen 

är dock att åka runt på egen hand för att minimera pengarna som går ner i 

fickorna på militärjuntan(som kontrollerar resebyråerna i landet). Bra att ha med 

t.ex. Lonely planets guide som tipsar om vandrarhem och hotell som veterligen 

inte kontrolleras av regeringen.

Det som gjorde Myanmar intressant var den generellt trevliga befolkningen 

(självklart finns det människor i Myanmar som bara ser turister som vandrande 

bankomater, vilket man inte bör glömma) samt landets långa och rika historia 

(män i kjol, te + tv-hak på gatan och kvinnor med malt sandelträ som make-up!). 

Glöm bara inte bort att ha dollars i prima skick och stora valörer vid eventuell 

resa (och växla inte till dig dom i Laos…).  

Yunnan (Kina): En provins i Kina med allt från tropiskt klimat i söder, till Himalaya 

i norr. I Yunnan finns även mycket minoritetsfolk, vilket gör att det finns mycket 

annan kultur än den Han-kinesiska att se. Svårt med engelska dock, att ha lite 

kunskaper i kinesiska eller en guide hade suttit fint... Svårt att säga vad som var 

bäst i Yunnan, men kanske Tiger Leaping Gorge, som var maffigt och lagom 

ansträngande. Varning för den bittraste guest house-ägaren i Yunnan, Sean, som 

driver det beryktade Sean’s Guest house. 

Transibiriska: Intressant, blandade känslor. Det är ju alltid något visst med att åka 

tåg, framför allt tågens tåg, alla tågs moder… Att se naturen förändras utanför 

fönstret, se Mongoliet och Sibirien, Ulan Bators tågstation (glamouren, flärden, 

pulsen). Får du dela hytt med en alkoholiserad ung dam, göm dina nudlar väl. 

Vore intressant att komma åter till den stora karga stäppen och fara fram med jeep 

(häst är nog inget för oss) för att se hur människorna överlever i det landskapet! 

Irkutsk kan vi sammanfatta med: Been there, done that. 

Annars återstår det för oss att rensa bland våra över 3000 bilder, för att kunna 

gallra fram några för visning och framkallning, ett projekt som säkert kommer 

ta en del tid i sommar. Vi kommer bo i Umeå från september till mars för att göra

apotekspraktik, så har du en lägenhet över i Björkarnas stad (gärna möblerad dito) 

eller känner någon som har en, var inte rädd för att höra av dig till oss, all hjälp i 

denna fråga är välkommen!

Tack för oss, här kommer lite bilder avslutningsvis:

 Shwedagon Paya - 60 ton guld mitt i Yangon (jo, jag tackar ja!)

 Karlar i kjol, en ljuvlig syn. De burmesiska männen har fattat vad som gäller när det är varmt.

 Det gällde att hålla blicken riktad neråt, annars kunde man lätt falla ner i ett hål i trottoaren.

 Äsch, Bagan var väl inte så märkvärdigt... Joooooo!

 45 grader och stekande sol, det ni skåningar!

 Jag tror jag sitter på en sten...

 Blir tillpiffad med sandelträsmink under vandring utanför Kalaw

 Alfred snattar te mitt framför ögonen på guiden, fräck som han är

 Solnedgång i Inley Lake

 Flytande trädgårdar. Vattnet är ca 2 m djupt under odlingarna.

 Burmesiska komikerna Moustache Brothers som drev gäck med regeringen. Par Par Lay (på bilden) har suttit i fängelse ett antal gånger p.g.a. deras uppträdanden.

 En central gata i Mandalay under vattenfestivalen

Vi hann inte många meter innan vi såg ut som dränkta katter. Observera att Alfred bär longyi (kjolen som männen bär) och är utrustad med vattenpistol.

Från Beijing till Moskva på 9 dagar

Efter de senaste dagarnas påfrestningar satte vi oss på tåget morgonen efter upplösningen på dramat vid Mongoliska ambassaden. Vi fick himla trevligt kupésällskap i form av kanadensaren Douglas, en mustaschprydd herre, 50+, otroligt berest och social. Hann avverka många samtalsämnen innan han skulle av i Ulan Bator, Mongoliets huvudstad, nästa dag. När vi lämnat stationen i Beijing förändrades landskapet från storstad, till glesbygd till ökenlandskap. När det blivit mörkt stannade vi för pappersarbete och hjulbyte vid Mongoliska gränsen. Spårbredden skiljer sig mellan Ryssland/Mongoliet och Kina då kineserna förr var skraja för att utomstående skulle attackera via rälsen. Att då bli tvungen att stanna några timmar för att byta hjul på tåget skulle eliminera denna lilla huvudvärk.

Nästa morgon när vi vaknade kunde vi blicka ut över den mongoliska stäppen. Det var platt, fler hästar än träd och bilarna behövde inga vägar. Titt som tätt åkte man förbi en liten samling med nomadtält. Alfred såg en kamel, Icka låg och sov och är fortfarande avis... Landskapet blev mer kuperat ju längre vi åkte, till skillnad från natten innan då snön ven utanför fönstret sken nu solen och det måste erkännas att vi blev lite sugna på att se mer av landet. Ulan Bator var som väntat en ganska grå, betongstinn stad men det var ända något fascinerande över den. Kanske för att Ulan Bator är just Ulan Bator. Vi sa adjö till vår nyfunne vän Douglas och fortsatte mot Irkutsk. På vägen fick vi uppleva en fin solnedgång över den mongoliska stäppen, barska ryska gränsvakter som noggrant leta igenom vår kupé medan vi satt och gäspade (gränskontrollerna lyckades alltid infalla mitt i natten) och schysst utsikt över Baikalsjön nästa morgon.

Irkutsk, Sibiriens metropol med ca 600 000 invånare, bjöd på fina trähus uppblandat med mindre fin Sovjetarkitektur, muséer, ryska machomän med ohippa frisyrer och skönt vårväder, utom sista dagen då vi överraskades av något som liknade en sandstorm. Vi besökte också Listvyanka, en by alldeles vid Baikalsjön. Baikalsjön är världens djupaste sjö, över 1600 m djup på sina ställen, och vattnet var kallt som attan. Vi smakade på rökt fisk från sjön och förfasade oss över folk som låg och solade när vi själva stod och huttrade i våra vindjackor.

Tågresan från Irkutsk till Moskva kantades av lite blandade känslor. Utanför fönstret såg vi hur vår blev till sommar och dagarna fylldes med spel, böcker och besök i den trevliga restaurangvagnen. Dessvärre hade vi mer otur med kupésällskapet denna gång, en alkoholiserad ung kvinna som väsnades, stökade, envisades med att prata med oss högt på ryska och snodde våra nudlar. Vi pustade ut när vi var framme i Moskva 3½ dygn senare. Det var ju mest synd om henne men vi tyckte ganska synd om oss själva också när tålamodet började tryta efter en sisådär 2 dygn. I Moskva hann vi bara med en ganska ytlig sightseeing: Kreml, Röda torget och Vasilijkatedralen, ni vet den med de stora färgglada lökkupolerna. Att åka tunnelbana i Moskva var lite av en upplevelse i sig med pelare, kristallkronor, Leninbyster och vacker mosaik. Efter detta hastiga besök i Moskva bar det av hemåt för att där avnjuta en middag med det vi saknat som mest under resan: Rökt lax, spaghetti med köttfärssås, ett glas rött, popcorn och saltlakrits. Underbart... Understatement!

 Solnedgång över den mongoliska stäppen

 Tuff, tuff, tuff säger tåget

 Hus i Irkutsk. Vad har hänt här liksom? Tips! Förstora upp bilden för mer slående effekt.

 En mataffär i Listvyanka. Är vi i Ryssland eller?

 Baikalsjön och en långhårig Alfred

 Näringsnyttig frulle på tåget: Limpa, jordnötssmör och pulverkaffe

 Fröken Fyllbults arsenal av saker trillade med jämna mellanrum ner från hennes överslaf till Alfreds underslaf. I denna kompakta klump av prylar kunde man finna det mesta.

 Vasilijkatedralen - Som hämtat ur en resebroschyr för Moskva

Tunnelbanestation i Moskva. Släng dig i väggen Hötorget

Mötet med Belsebub på Mongoliska ambassaden

Ok, blogginläggen har inte haglat tätt den senaste tiden. Vi vill dock avsäga oss allt ansvar för detta, internetcensuren har varit hård i Kina och på Transsibiriska lyste internetcaféerna med sin frånvaro. Med det sagt...

Som ni säkert förstår, om inte annat på att vi nu kan använda å, ä och ö i vår text, är vi nu tillbaka på svensk mark. Sen sist har vi lyckats ta oss upp genom Kina, genom Mongoliet och vidare över stora delar av Ryssland. I Shangri-La, varifrån ni hörde från oss senast, fick vi bekanta oss med den tibetanska kulturen, snurra på bönekvarnar och trängas med böneflaggor och jakar (eller grymtoxar, som de också kallas på svenska). Från sen vinter/tidig vår som rådde i Shangri-La åkte vi mot Tiger Leaping Gorge bara 10 mil längre söderut där sommaren var i full blom. I Tigersprångsklyftan är det vandring som är grejen och vi fick oss en hel del minnesvärda avtryck på näthinnan där vi vandrade runt bland snöklädda toppar och djupa gröna dalar. Innan vi åkte tillbaka mot Kunming besökte vi Lijiang, ännu en turisttät men mysig stad i stil med Dali.

Den 3 maj äntrade vi tåget mot Beijing, en 48-timmarsresa som kantades av rökande kineser i det rökfria tåget, harklande från alla håll och kanter, nudelsoppor och passage genom betonggråa miljonstäder man inte visste fanns. I Beijing började vi med att besöka IKEA, satt i soffan Karlstad, åt köttbullar och Delicatoboll, köpte Singoalla och salta sillar (lugnade hemlängtan som börjat infinna sig). Planen var sedan att hinna avverka de största sevärdheterna på de fem dagar vi hade framför oss i Beijing, något som Mongoliska ambassaden satte P för. Det visum vi trodde skulle vara en bit kaka att ordna blev istället det mest tids- och tålamodskrävande. Det hela är en lång historia, men personal som endast pratar mongoliska och dessutom besitter ett obarmhärtigt hat mot människor, kineser som tränger sig som om det inte fanns en morgondag, godtyckliga öppettider och total avsaknad av arbetsmoral resulterade i att vi var på håret att inte få vårt visum i tid för avgång med tåget. 3 av 5 dagar tillbringades i ett ångande moln av desperation vid och kring ambassaden och Kinesiska muren får vänta till nästa besök, men lyckan när vi hade visumet i handen på tisdagskvällen var obetalbar. Vi firade med Pekinganka och panikhandling inför avgången tidigt nästa morgon. Vår resa med Transsibiriska järnvägen avhandlas i nästa inlägg...

Shangri-La, Icka och böneflaggorna

Tiger Leaping Gorge - Utsikt över Jade Dragon Mountain

 Vid Black Dragon Pool i Lijiang

 

Bossen på hotellet i Lijiang bjöd in oss på té, en hel liten ceremoni med speciella té-mästare som såg till att drycken kom till sin rätt

 En charmig kinesisk stad som kännetecknades av personlig och spännande arkitektur...

 Icka avnjuter ett Mao-verk i fåtöljen Stockholm på IKEA. Det fanns live-band i restaurangen.

 Trots tidsbristen i Beijing hann vi i alla fall med Förbjudna Staden

 Den gemytliga mongoliska ambassadens visumansökningsdel, äntligen med visumet i handen

 Kocken trancherar upp Pekingankan, den satt fint...

Sa manga kineser, men sa lite engelska...

Hallo!

Nu skriver vi igen efter ett ofrivilligt langt avbrott. Detta pa grund av den radande internetcensuren i bade Myanmar och Kina. Vi har nu kommit till Shangri-La i Yunnan, Kina. Vi befinner oss pa ca 3200 m over havet, sa det ar kallt och valdigt stor skillnad mot Myanmar, som sallan var under 30 grader (rekordet var nog 45 grader mitt pa dagen i Bagan).


Myanmar var annorlunda och spannande, brot av mot de andra resemalen vi varit pa. Karlarna bar kjol och kvinnorna sminkar sig med ett gulvitt pulver fran sandeltra. Yangon, en mangmiljonstad, hade gatt om brittisk kolonialarkitektur och var i mycket stort behov av fasadrenoveringar. Hojdpunkten i Yangon ar det byggnadsverk som kan ses fran stora delar av staden: Shwedagon Paya, en enorm guldstupa som blankte fint i solnedgangen. Efter Yangon akte vi till Bagan, ett tempelomrade i samma omfattning som Angkor i Kambodja, dock med mycket farre turister och utan djungel vilket gjorde under for utsikten. Vi besokte over 20 storre tempel, varmen var tryckande dag som natt och stupor och buddhor fanns overallt. Vi hann aven med en liten vandring i bergen i Kalaw, samt ett par dagar vid sjon Inley innan vi trangde oss in i en skraltig gammal minibuss kl 5 pa morgonen for att aka till Mandalay, Myanmars andra storsta stad. Dit var vi tvugna att aka i tid da det burmesiska nyaret hagrade, vilket innebar total samhallsforlamning. Nyaret firades i totalt 5 dagar, varav 4 dagar var ett enormt vatten-varldskrig som involverade hela staden. Som framlingar blev vi hett villebrad och kunde inte ga manga meter innan vi var som drankta katter (hade vi tur sa hade de inte kylt vattnet med is, vilket ofta var fallet). Vi utrustade oss med vattenpistoler och ett leende pa lapparna, men det blev lite mycket efter ett par dagar, sa det var riktigt skont nar nyarsdagen val kom och vattenkriget slutade. Fran Mandalay flog vi sedan till Kunming i Yunnan.


Kina: sa mycket manniskor, men sa svart att kommunicera. Det ar inte manga som kan ett ord engelska och annu farre som gar att konversera med. Men vi har anda lyckats ta oss fran Kunming till Dali och vidare till Shangri-La. I Kina har vi mest tittat runt pa stallena vi varit i, druckit te och trangts med kineser.
Pa grund av langsam anslutning uteblir bilder denna gang, vi far hoppas att vi kommer at bloggen igen nagon gang nar vi har snabbare internet...


Tjing tjong och glad pask, onskar vi fran porslinslandet!

Bye Bye Lao

Nu ar vi ater i Vientiane efter att ha spenderat en vecka i Luang Prabang norrover. Det var en trevlig vistelse, norra Laos ar bergit och frodigt med backar och dalar. Ganska mycket turister var det i Luang Prabang, eftersom staden finns med pa UNESCOs varldsarvslista, men da det ar lagsasong sa var det anda okej.

I Luang Prabang har vi tittat pa nagra av alla tempel som det kryllar av. Vi har aven tittat pa grottor med buddhor, akt bat pa Mekong, badat i vattenfall, tittat pa munkar som samlar in almosor kl 5 pa morgonen m.m. Bland hojdpunkterna var kajakpaddling med elefantridning, besok av en tempelgrotta lite utanfor Luang Prabang och en matlagningskurs som anordnades av en Laotisk resturang. Pa kursen fick vi laga typisk laotisk mat pa laotiskt vis, varefter vi fick ata upp det vi lagat. Det var kul och gott, forhoppningsvis kommer man kunna aterskapa nagon ratt hemma, om vi far tag pa ingredienser (gar det att kopa vattenbuffelgalla i Sverige?). Annars har det blivit lite shopping pa nattmarknaden och det har blivit en hel del god mat.

Imorgon aker vi till Myanmar, det ska bli spannande. Vi kommer antagligen inte att skriva nagot inlagg dar, sa rapport darifran blir nar vi kommit till Kina efter den 18 april nagongang.

En detalj fran ett tempel i Luang Prabang

En del av Luang Prabang med bergen som omger

Har badade vi, rena rama aventyrsbadet

Vem ar gladast over att mata med banan, Ulrika eller elefanten?

Kockarna med lackerheterna

Grottbesok och dollartrubbel

Nu ar vi i Laos huvudstad Vientiane och varmen har aterkommit efter nagra dagars regn och kyla. Det hela kom som en chock nar vi var uppe i bergen i narheten av Tha Khaek for att besoka Kong Lo-grottan. Pa tisdagen hade vi anlant med en flakbil dar vi trangdes med laoter och majssackar, solen sken och naturen var fantastisk. Nar vi vaknar pa onsdagen ar det igenmulet och regn, nagot vi inte sett pa over fem veckor (kalla oss bortskamda, men vi har vant oss vid 30 grader och sol). Hursomhelst var grottan riktigt haftig och vard besoket. Kvallen agnades sedan at att fa upp och sedan halla varmen med hjalp av klader, filtar, varm soppa och te.

I torsdags nadde vi Vientiane. Vi har nu tagit beslutet att aka till Myanmar (Burma) istallet for Vietnam och har darfor drojt oss kvar har till idag for att ordna med visum dit. Om ett par timmar ska vi till ambassaden och hamta ut passen sa vi haller tummarna for att det inte blivit nagot trubbel. Vi har hunnit spana in tempel och museum, gatt pa marknad och besokt en park full med statyer inspirerade fran buddhism och hinduism anlagd av en excentrisk karl pa 50-talet. Mycket tid har aven lagts pa att hitta fina, ovikta dollarsedlar infor Myanmarresan. I Myanmar accepteras namligen inget utom nytryckta dollar samt deras egen valuta (som man bara kan vaxla till sig i landet mot just sprillans dollars). I landet finns heller inte en endaste bankomat och mojligheten att ta ut pengar eller betala med kort ar ytterst liten. Att vi vill ha mangder med dollar som inte far ha en enda skonhetsflack har varit lite knepigt att forklara for bankpersonalen i Laos, men nu har vi reskassan klar (i tryggt forvar i en stor bok for att de inte ska vikas). Detta efter att vi tagit ut 10 000 000 Kip i omgangar fran en bankomat...
 Har foljer lite bilder fran de senaste veckorna. Hall till godo.

 Bananbatsfard med trasmak for att komma in i djungeln

Valbehovligt bad efter en dags vandring. Djupet i backen var inte sa imponerande nu under torrperioden men ar man desperat sa ar man.

Var guide lagar nudelfrukost till oss i vart djungellager

Solnedgang i Si Phan Don i Laos

Ena ingangen till Kong Lo-grottan. Tagen fran baten och ar darfor lite pa sniskan.

Andra ingangen till grottan darifran vi startade. Det var makta hogt i tak pa sina stallen dar inne.

Den tokiga Buddhaparken strosslad med nagra munkar. Utsikt fran taket av ett stort ihaligt "apple".

I Laos

Vi befinner oss i Pakse, i sodra Laos. Sedan forra gangen har vi hunnit overleva djungeln, korsa gransen till Laos, bada med delfiner (typ) tagit det lugnt pa en o i Mekong (Don Khon), och akt vidare till Pakse.

Djungeln var kul, aven om de djur man sag framst horde till insektsslaktet, det var daligt med spannande daggdjur. Vi var sammanlagt 9 personer fran 5 olika europeiska lander, plus nagra Khmerer, och det var en valdigt trevlig grupp. Vi akte pirog-bat pa floder, sov i hangmatta hos ett minoritetsfolk och sedan i djungeln och vandrade lite pa Ho Chi Min-leden (fanns en del skrot kvar fran kriget, gamla kulsputor etc). Nar vi kom tillbaka till Ban Lung sa bodde alla pa samma hotell, sa vi hade ett par gemensamma middagar dar som var valdigt trevliga innan vi akte till gransen i en lokal minibuss (den hade plats for 14, vi var 23 + packning + 2 moppar pa taket).

I Si Pan Don (som bestar av en massa oar i Mekongfloden) bodde vi pa on Don Khon. Dar sag vi pa vattenfall och sotvattensdelfiner, vilket var kul. Overlag sa var den vistelsen ganska lugn, Laos ar lite annorlunda an Kambodja. Om de i Thailand har manga inkastare utanfor resturangerna, och i Kambodja en inkastare och en meny vid vagkanten, sa maste man i Laos sjalv ga in i resturangen och leta upp nagon som jobbar dar, om de har oppet severingen overhuvudtaget. Skont att slippa alla inkastare, men ovant att behova sjalv aktivt leta upp menyn. Annars har mycket tid lagts pa att lata sig i hangmattan pa verandan, cykla runt och upptacka oarna i varmen och se pa fina solnedgangar.

Har i Pakse stannar vi nog bara en natt och beger oss norrut imorgon. Till vilken ort har vi inte bestamt riktigt an, det blir antingen grottbesok i narheten av Tha Khaek eller huvudstaden Vientiane. Kanske ar bast att vi borjar fundera over det och avslutar blogginlagget for denna gang. Ha det bra tills nasta gang!