Efter de senaste dagarnas påfrestningar satte vi oss på tåget morgonen efter upplösningen på dramat vid Mongoliska ambassaden. Vi fick himla trevligt kupésällskap i form av kanadensaren Douglas, en mustaschprydd herre, 50+, otroligt berest och social. Hann avverka många samtalsämnen innan han skulle av i Ulan Bator, Mongoliets huvudstad, nästa dag. När vi lämnat stationen i Beijing förändrades landskapet från storstad, till glesbygd till ökenlandskap. När det blivit mörkt stannade vi för pappersarbete och hjulbyte vid Mongoliska gränsen. Spårbredden skiljer sig mellan Ryssland/Mongoliet och Kina då kineserna förr var skraja för att utomstående skulle attackera via rälsen. Att då bli tvungen att stanna några timmar för att byta hjul på tåget skulle eliminera denna lilla huvudvärk.
Nästa morgon när vi vaknade kunde vi blicka ut över den mongoliska stäppen. Det var platt, fler hästar än träd och bilarna behövde inga vägar. Titt som tätt åkte man förbi en liten samling med nomadtält. Alfred såg en kamel, Icka låg och sov och är fortfarande avis... Landskapet blev mer kuperat ju längre vi åkte, till skillnad från natten innan då snön ven utanför fönstret sken nu solen och det måste erkännas att vi blev lite sugna på att se mer av landet. Ulan Bator var som väntat en ganska grå, betongstinn stad men det var ända något fascinerande över den. Kanske för att Ulan Bator är just Ulan Bator. Vi sa adjö till vår nyfunne vän Douglas och fortsatte mot Irkutsk. På vägen fick vi uppleva en fin solnedgång över den mongoliska stäppen, barska ryska gränsvakter som noggrant leta igenom vår kupé medan vi satt och gäspade (gränskontrollerna lyckades alltid infalla mitt i natten) och schysst utsikt över Baikalsjön nästa morgon.
Irkutsk, Sibiriens metropol med ca 600 000 invånare, bjöd på fina trähus uppblandat med mindre fin Sovjetarkitektur, muséer, ryska machomän med ohippa frisyrer och skönt vårväder, utom sista dagen då vi överraskades av något som liknade en sandstorm. Vi besökte också Listvyanka, en by alldeles vid Baikalsjön. Baikalsjön är världens djupaste sjö, över 1600 m djup på sina ställen, och vattnet var kallt som attan. Vi smakade på rökt fisk från sjön och förfasade oss över folk som låg och solade när vi själva stod och huttrade i våra vindjackor.
Tågresan från Irkutsk till Moskva kantades av lite blandade känslor. Utanför fönstret såg vi hur vår blev till sommar och dagarna fylldes med spel, böcker och besök i den trevliga restaurangvagnen. Dessvärre hade vi mer otur med kupésällskapet denna gång, en alkoholiserad ung kvinna som väsnades, stökade, envisades med att prata med oss högt på ryska och snodde våra nudlar. Vi pustade ut när vi var framme i Moskva 3½ dygn senare. Det var ju mest synd om henne men vi tyckte ganska synd om oss själva också när tålamodet började tryta efter en sisådär 2 dygn. I Moskva hann vi bara med en ganska ytlig sightseeing: Kreml, Röda torget och Vasilijkatedralen, ni vet den med de stora färgglada lökkupolerna. Att åka tunnelbana i Moskva var lite av en upplevelse i sig med pelare, kristallkronor, Leninbyster och vacker mosaik. Efter detta hastiga besök i Moskva bar det av hemåt för att där avnjuta en middag med det vi saknat som mest under resan: Rökt lax, spaghetti med köttfärssås, ett glas rött, popcorn och saltlakrits. Underbart... Understatement!
Nästa morgon när vi vaknade kunde vi blicka ut över den mongoliska stäppen. Det var platt, fler hästar än träd och bilarna behövde inga vägar. Titt som tätt åkte man förbi en liten samling med nomadtält. Alfred såg en kamel, Icka låg och sov och är fortfarande avis... Landskapet blev mer kuperat ju längre vi åkte, till skillnad från natten innan då snön ven utanför fönstret sken nu solen och det måste erkännas att vi blev lite sugna på att se mer av landet. Ulan Bator var som väntat en ganska grå, betongstinn stad men det var ända något fascinerande över den. Kanske för att Ulan Bator är just Ulan Bator. Vi sa adjö till vår nyfunne vän Douglas och fortsatte mot Irkutsk. På vägen fick vi uppleva en fin solnedgång över den mongoliska stäppen, barska ryska gränsvakter som noggrant leta igenom vår kupé medan vi satt och gäspade (gränskontrollerna lyckades alltid infalla mitt i natten) och schysst utsikt över Baikalsjön nästa morgon.
Irkutsk, Sibiriens metropol med ca 600 000 invånare, bjöd på fina trähus uppblandat med mindre fin Sovjetarkitektur, muséer, ryska machomän med ohippa frisyrer och skönt vårväder, utom sista dagen då vi överraskades av något som liknade en sandstorm. Vi besökte också Listvyanka, en by alldeles vid Baikalsjön. Baikalsjön är världens djupaste sjö, över 1600 m djup på sina ställen, och vattnet var kallt som attan. Vi smakade på rökt fisk från sjön och förfasade oss över folk som låg och solade när vi själva stod och huttrade i våra vindjackor.
Tågresan från Irkutsk till Moskva kantades av lite blandade känslor. Utanför fönstret såg vi hur vår blev till sommar och dagarna fylldes med spel, böcker och besök i den trevliga restaurangvagnen. Dessvärre hade vi mer otur med kupésällskapet denna gång, en alkoholiserad ung kvinna som väsnades, stökade, envisades med att prata med oss högt på ryska och snodde våra nudlar. Vi pustade ut när vi var framme i Moskva 3½ dygn senare. Det var ju mest synd om henne men vi tyckte ganska synd om oss själva också när tålamodet började tryta efter en sisådär 2 dygn. I Moskva hann vi bara med en ganska ytlig sightseeing: Kreml, Röda torget och Vasilijkatedralen, ni vet den med de stora färgglada lökkupolerna. Att åka tunnelbana i Moskva var lite av en upplevelse i sig med pelare, kristallkronor, Leninbyster och vacker mosaik. Efter detta hastiga besök i Moskva bar det av hemåt för att där avnjuta en middag med det vi saknat som mest under resan: Rökt lax, spaghetti med köttfärssås, ett glas rött, popcorn och saltlakrits. Underbart... Understatement!
Solnedgång över den mongoliska stäppen
Tuff, tuff, tuff säger tåget
Hus i Irkutsk. Vad har hänt här liksom? Tips! Förstora upp bilden för mer slående effekt.
En mataffär i Listvyanka. Är vi i Ryssland eller?
Baikalsjön och en långhårig Alfred
Näringsnyttig frulle på tåget: Limpa, jordnötssmör och pulverkaffe
Fröken Fyllbults arsenal av saker trillade med jämna mellanrum ner från hennes överslaf till Alfreds underslaf. I denna kompakta klump av prylar kunde man finna det mesta.
Vasilijkatedralen - Som hämtat ur en resebroschyr för Moskva
Tunnelbanestation i Moskva. Släng dig i väggen Hötorget
